Sjuksköterskestudent

Syrrastudenten á la nurse irl:
- tar morgonrapport
- ger morgonmedicin
- patient vill gå på permis, ber läkare göra bedömning
- sitter med patienterna vid fikat
- skriver ut/in patienter från annan vårdinrättning och lämnar/får rapport ang dessa.
- samtal med patient som har ångest
- förbereder patient inför ECT-behandling
- tar hand om patient efter ECT-behandling
- ger 14-medicin
- delar medicin till patient som ska på helgpermis
- kontaktar boende varifrån patient kommer ang. medicinering
- lämnar rapport till kvällspersonal
- faxar remisser till röntgen

Mitt mål att vara självständig har absolut blivit uppfyllt. Fortfarande dyker ett och annat frågetecken upp, och det händer att personalen ibland vänder sig till min handledare när de undrar över något. Men på det stora hela har jag lärt mig massor om psykiatriska besvär, psykofarmakologi och sjuksköterskans roll. 
 
De två sista hemtentorna för den här terminen är klara, och ska bara klickas iväg per mejl och lämnas in i skolan. Det innebär att jag är helt pluggfri den närmaste veckan :D 
Imorse kastade jag mig upp på cykeln, bestämde mig för att trampa till praktikplatsen istället för att åka kommunalt. 8 km enkel väg, trött i benen är jag men nöjd med dagens gympa-insats. Varför kom jag på det när det bara är en vecka kvar?

Veckan på MVC (MödraVårdsCentral) är avdankad och klar. Ombytt i landstingets liite för korta och liite för trånga landstingsdress (som senare förbyttes mot alldeles för stor och lång) har jag varit med vid cellprovstagningar, preventivmedelsrådgivning, efterbördskontroller, graviditetskontroller i diverse graviditetsveckor inkl blodtryckstagning, stick i finger, auskultation av lilla knytets hjärtljud... Summan av kardemumman: arbetet på MVC ter sig en aningens för mycket likt ett långsamt ekorrhjul, som inte riktigt är Syrrastudentens type of story. Så, summan av kardemumman 2: barnmorska på mvc kommer jag inte bli. Punkt.

Tentan gick bra. Trodde jag, ja. Av de 8 uppgifterna gick 7 strålande galant, nemas problemas. Men så är där en liten jäkel som ska luras, och ställer mig för ett ögonblick på kant då jag funderar över om informationen som ges är överflödig eller nödvändig. Bestämde mig för det förstnämnda, vilket jag inser nu var ett misstag. Är därför beredd på besked "U" när resultatet meddelas om ett par veckor. Omtenta mina vänner om en månad, med andra ord.

Veckan har börjat med sängläge och paracetamol, har drabbats av den sedvanliga Förkylningen (är för övrigt förundrad över mängden snor människan kan producera). Ett hyffsat störande moment eftersom mina dagar på praktiken inte är så där värst överflödiga. Redan om 1 1/2 vecka har jag min bedömning, vilket ger mig så smått känslan av stress eftersom mycket ska hinnas med tills dess (dvs. med avseende på måluppfyllelse). Jag tröstar mig själv med att jag åtminstone har hunnit beta av delar av den obligatoriska hemtentan som ska in om cirkus tre veckor.

Under tiden som jag pluggar läkemedelsräkning, slösurfar jag på lite olika bloggar (måste ju hålla mig uppdaterad ;) ). Såg ett gammalt inlägg skriven av en träningsinspiratör, och tänkte dela med mig av ett olidligt spännande avhack så här på kvällskvisten, skriven av samma herre. Glöm inte popcorn-skålen.

Konklusion: bör ta mig en allvarlig funderare på om jag inte ska höja min träningsnivå ett snäpp eller två.

Sista dagen innan jullovet kommer att ägnas åt ett seminarie om fallrisk och fallskador. Förberedelserna innan har bestått i att läsa en artikel (lång - ja. På engelska - ja) om detta, och granska den med kritiska ögon. Vidare instruktioner än så har vi inte fått, mer än att diskussionen kommer ske i små grupper.

Hela 18 dagar får vi sedan pusta ut från allt vad hemtentor och redovisningar heter, för att sedan åter ta tag i plugget. I slutet på januari börjar termin 5, som kommer bjussa på en hel del praktik, hela 18 veckor för att vara exakt. God jul på er!