Saknaden efter ett jullov
Nu är det prick en vecka kvar tills jullovet är här. Eller noga räknat har vi faktiskt lov redan om fem dagar, men eftersom vi har en del att göra blir det till att kämpa in i det sista. Jag vet inte ens om vi hinner tills dess. Terminen slutar ju inte förrän ett par veckor efter nyår, och grupptentorna vi skriver på ska in 14 januari. Så egentligen behöver vi inte kämpa som dårar med att bli klara innan jul, men vem vill sitta på jullovet och plugga?
Därför är det sista rycket nu, ett ordentligt sådant. Men det är svårt när man för det mesta är trött. Det är mörkt när jag går hemifrån, det är mörkt när jag kommer hem och så fort man sätter foten utanför ytterdörren fryser man till is. Föreläsningarna har börjat tidigt de senaste veckorna, och vi är överrösta av jobb. Tentan på lördag i statistik känns som att jag har hyffsad koll på, men när den är skriven väntar resten. Suck. Saknaden efter ett jullov växer sig större för varje dag, likt kurvan i en exponentialfunktion. Varför blir det alltid massa stress i slutet av terminerna?
Därför är det sista rycket nu, ett ordentligt sådant. Men det är svårt när man för det mesta är trött. Det är mörkt när jag går hemifrån, det är mörkt när jag kommer hem och så fort man sätter foten utanför ytterdörren fryser man till is. Föreläsningarna har börjat tidigt de senaste veckorna, och vi är överrösta av jobb. Tentan på lördag i statistik känns som att jag har hyffsad koll på, men när den är skriven väntar resten. Suck. Saknaden efter ett jullov växer sig större för varje dag, likt kurvan i en exponentialfunktion. Varför blir det alltid massa stress i slutet av terminerna?
