Jag har en plan, som Sickan säger
Jag hade en plan. En plan som var så simpel att tanken på att den skulle kunna gå i kras, liksom inte fanns. Den gäller Honom, C. Vi sågs en gång, blickar utbyttes och min hjärna fällde genast upp tentaklerna. Han är söt. Han pratar, mycket. Med mig. Men något djupare snack hann vi inte med. Jag visste inte vad han heter, var han bor eller vad han jobbar med, ingeniting. Plötsligt hade han sökt upp mig på facebook och frågade om vi skulle ta en fika. Fika blev det + ett antal träffar till. "Mysig kille det där" tänkte jag. Om intresset fanns hos honom låg det ingen tvekan i, det gav hans sms bevis på.
Hur som helst, skolan tog upp ofantligt mycket tid så min plan gick ut på att när sommaren är här, då. Då kommer vi ju hinna ses när som helst! Det som har krossat min så simpla plan är att C verkar ha flytt från jorden. Vi sågs för en månad sen, såg en film med min hand som kröp in i hans. Mysigt, jättetrevligt. Toppenbra. Sen dess har jag skickat honom tre sms varav han svarade på nr 2. Han hade inte svarat på nr 1 eftersom han haft så mycket att göra.
Att C har mycket att göra var en tanke som inte riktigt slog mig då jag skapade min plan. Visst, han jobbar en del men problemet har ju varit att jag inte har kunnat ses p.g.a skolan. Därför är jag nu en aning förvirrad, vilket snart kommer att övergå i besvikelse om han inte pallrar iväg ens ett sms. "Hej, jag har haft fullt upp, men vill gärna träffa dig framöver. Hör av mig när läget är bättre." Är det så svårt? Eller är killar helt enkelt värdelösa på att ta sig tid? Det handlar väl om att prioritera, eller? Jag har bestämt mig för att inte kontakta honom mer, det är upp till honom nu. Men det är otroligt svårt att låta mobilen eller facebook vara ifred. Ett enda litet meddelande till, så kanske han svarar? Nej. Känns desperat. Skärp dig nu, var stark.
Hur som helst, skolan tog upp ofantligt mycket tid så min plan gick ut på att när sommaren är här, då. Då kommer vi ju hinna ses när som helst! Det som har krossat min så simpla plan är att C verkar ha flytt från jorden. Vi sågs för en månad sen, såg en film med min hand som kröp in i hans. Mysigt, jättetrevligt. Toppenbra. Sen dess har jag skickat honom tre sms varav han svarade på nr 2. Han hade inte svarat på nr 1 eftersom han haft så mycket att göra.
Att C har mycket att göra var en tanke som inte riktigt slog mig då jag skapade min plan. Visst, han jobbar en del men problemet har ju varit att jag inte har kunnat ses p.g.a skolan. Därför är jag nu en aning förvirrad, vilket snart kommer att övergå i besvikelse om han inte pallrar iväg ens ett sms. "Hej, jag har haft fullt upp, men vill gärna träffa dig framöver. Hör av mig när läget är bättre." Är det så svårt? Eller är killar helt enkelt värdelösa på att ta sig tid? Det handlar väl om att prioritera, eller? Jag har bestämt mig för att inte kontakta honom mer, det är upp till honom nu. Men det är otroligt svårt att låta mobilen eller facebook vara ifred. Ett enda litet meddelande till, så kanske han svarar? Nej. Känns desperat. Skärp dig nu, var stark.
