Trött men påläst
Så, nu känner jag mig som den vanliga Rebecca igen. Nästan iallafall... Förra veckan slutade med ett totalt psykbryt. Tappade fullständigt tron på att det här skulle gå. Började storböla och kunde inte sluta, fräste åt alla i min närhet, hade ingen koll på vad det är jag läser, ville bara gå och gräva ner mig någonstans. Nu, efter att ha tillbringat hela helgen med att läsa allt och skriva ner det viktiga, är jag något trött men har äntligen fattat. Och börjat tycka att det är kul.
Till provet på lördag ska vi ha lärt oss om vårdetik och moralfilosofiska teorier. Enligt utilitarismen t.ex, borde jag nu i denna stund inte sitta och skriva "värdelösa" anteckningar för mig själv, utan skänka pengar till fattiga barn i Indien. En etisk egoist skulle däremot säga nej, strunta i dem och bry dig bara om dig själv. Börjar du "ta hand om" andra människor kommer du schabbla till allting, människan vet bäst själv vad han/hon behöver.
Och inom vårdetiken funderar man över vad som menas med autonomi, varför den ska respekteras och vad som skiljer ett yrke från en profession. Intressant är det, men jag blir mörkädd när jag tänker på hur mycket jag ska banka in i skallen. 12 sidor på datorn. Är detta normalt?
Till provet på lördag ska vi ha lärt oss om vårdetik och moralfilosofiska teorier. Enligt utilitarismen t.ex, borde jag nu i denna stund inte sitta och skriva "värdelösa" anteckningar för mig själv, utan skänka pengar till fattiga barn i Indien. En etisk egoist skulle däremot säga nej, strunta i dem och bry dig bara om dig själv. Börjar du "ta hand om" andra människor kommer du schabbla till allting, människan vet bäst själv vad han/hon behöver.
Och inom vårdetiken funderar man över vad som menas med autonomi, varför den ska respekteras och vad som skiljer ett yrke från en profession. Intressant är det, men jag blir mörkädd när jag tänker på hur mycket jag ska banka in i skallen. 12 sidor på datorn. Är detta normalt?
