Att se en död människa
Helgen kom och gick, denna tillbringades på hemtjänsten med två långa pass 8-17. Det kunde ha varit en jobbhelg som alla andra, men jag lämnar den med en erfarenhet rikare. Tidigare har jag bara sett tre döda människor; två anhöriga som dog efter lång tids sjukdom, och en på praktiken på sjukhuset som 14-åring. I helgen fick jag se en fjärde.
En kund hade avlidit i hemmet. Kollegan ringde och berättade att personen som låg i sängen inte svarade på tilltal. Jag skyndade mig dit och vi gick in i lägenheten tillsammans. Kännde en stark ångest innan jag gick in i sovrummet, vad skulle jag möta? Konstig kroppsställning? Kräk? Blod?
Nej, det verkar ha varit en fin död. Personen såg ut att sova, så när som på blå läppar, blek hy och likfläckar på armarna. Skönt. Efter att ha kollat puls och andning (som hade upphört) lämnade vi lägenheten och kontaktade jourläkare som kom dit och konstaterade dödsfallet. Eftersom kunden var gammal och drogs med krämpor var det aldrig aktuellt att ringa ambulans. Läkaren kontaktade även anhöriga och transport ordnades till sjukhuset.
Jag ångrar inte på något sätt att jag var en av dem som upptäckte den avlidne personen. Det var jobbigt att inte vara beredd på vad som skedde och hur jag skulle hantera det. Frågor väcktes, som hade personen ont? Gick det fort? Det kändes konstigt att se denna människa död när han/hon nyss var så levande. Men döden är ju helt naturlig, det som blir kvar är en kropp utan själ. Personen befinner sig nu på en plats där han/hon har det bra och slipper lida. Men jag måste erkänna att jag var ganska så mörkrädd senare på kvällen...
En kund hade avlidit i hemmet. Kollegan ringde och berättade att personen som låg i sängen inte svarade på tilltal. Jag skyndade mig dit och vi gick in i lägenheten tillsammans. Kännde en stark ångest innan jag gick in i sovrummet, vad skulle jag möta? Konstig kroppsställning? Kräk? Blod?
Nej, det verkar ha varit en fin död. Personen såg ut att sova, så när som på blå läppar, blek hy och likfläckar på armarna. Skönt. Efter att ha kollat puls och andning (som hade upphört) lämnade vi lägenheten och kontaktade jourläkare som kom dit och konstaterade dödsfallet. Eftersom kunden var gammal och drogs med krämpor var det aldrig aktuellt att ringa ambulans. Läkaren kontaktade även anhöriga och transport ordnades till sjukhuset.
Jag ångrar inte på något sätt att jag var en av dem som upptäckte den avlidne personen. Det var jobbigt att inte vara beredd på vad som skedde och hur jag skulle hantera det. Frågor väcktes, som hade personen ont? Gick det fort? Det kändes konstigt att se denna människa död när han/hon nyss var så levande. Men döden är ju helt naturlig, det som blir kvar är en kropp utan själ. Personen befinner sig nu på en plats där han/hon har det bra och slipper lida. Men jag måste erkänna att jag var ganska så mörkrädd senare på kvällen...
