Paus
Nu väntar ett uppehåll här på bloggen, kommer inte att skriva under ett par veckor framöver. Här ska solas, badas, solas, slappa, käka massa glass, shoppa lite och läsa goa böcker. Ses!
Jag har en plan, som Sickan säger
Jag hade en plan. En plan som var så simpel att tanken på att den skulle kunna gå i kras, liksom inte fanns. Den gäller Honom, C. Vi sågs en gång, blickar utbyttes och min hjärna fällde genast upp tentaklerna. Han är söt. Han pratar, mycket. Med mig. Men något djupare snack hann vi inte med. Jag visste inte vad han heter, var han bor eller vad han jobbar med, ingeniting. Plötsligt hade han sökt upp mig på facebook och frågade om vi skulle ta en fika. Fika blev det + ett antal träffar till. "Mysig kille det där" tänkte jag. Om intresset fanns hos honom låg det ingen tvekan i, det gav hans sms bevis på.
Hur som helst, skolan tog upp ofantligt mycket tid så min plan gick ut på att när sommaren är här, då. Då kommer vi ju hinna ses när som helst! Det som har krossat min så simpla plan är att C verkar ha flytt från jorden. Vi sågs för en månad sen, såg en film med min hand som kröp in i hans. Mysigt, jättetrevligt. Toppenbra. Sen dess har jag skickat honom tre sms varav han svarade på nr 2. Han hade inte svarat på nr 1 eftersom han haft så mycket att göra.
Att C har mycket att göra var en tanke som inte riktigt slog mig då jag skapade min plan. Visst, han jobbar en del men problemet har ju varit att jag inte har kunnat ses p.g.a skolan. Därför är jag nu en aning förvirrad, vilket snart kommer att övergå i besvikelse om han inte pallrar iväg ens ett sms. "Hej, jag har haft fullt upp, men vill gärna träffa dig framöver. Hör av mig när läget är bättre." Är det så svårt? Eller är killar helt enkelt värdelösa på att ta sig tid? Det handlar väl om att prioritera, eller? Jag har bestämt mig för att inte kontakta honom mer, det är upp till honom nu. Men det är otroligt svårt att låta mobilen eller facebook vara ifred. Ett enda litet meddelande till, så kanske han svarar? Nej. Känns desperat. Skärp dig nu, var stark.
Hur som helst, skolan tog upp ofantligt mycket tid så min plan gick ut på att när sommaren är här, då. Då kommer vi ju hinna ses när som helst! Det som har krossat min så simpla plan är att C verkar ha flytt från jorden. Vi sågs för en månad sen, såg en film med min hand som kröp in i hans. Mysigt, jättetrevligt. Toppenbra. Sen dess har jag skickat honom tre sms varav han svarade på nr 2. Han hade inte svarat på nr 1 eftersom han haft så mycket att göra.
Att C har mycket att göra var en tanke som inte riktigt slog mig då jag skapade min plan. Visst, han jobbar en del men problemet har ju varit att jag inte har kunnat ses p.g.a skolan. Därför är jag nu en aning förvirrad, vilket snart kommer att övergå i besvikelse om han inte pallrar iväg ens ett sms. "Hej, jag har haft fullt upp, men vill gärna träffa dig framöver. Hör av mig när läget är bättre." Är det så svårt? Eller är killar helt enkelt värdelösa på att ta sig tid? Det handlar väl om att prioritera, eller? Jag har bestämt mig för att inte kontakta honom mer, det är upp till honom nu. Men det är otroligt svårt att låta mobilen eller facebook vara ifred. Ett enda litet meddelande till, så kanske han svarar? Nej. Känns desperat. Skärp dig nu, var stark.
Minnen från förr
Gårdagen spenderades med S. Käkade piggelin och snackade minnen från tiden i grundskolan, vilka tider haha! Bland annat hade vi i högstadiet en lärare i hemkunskap/syslöjd, som favoriserade klasskompisen M. "Min lilla höna" blev M:s smeknamn av den Psykotiska Surkärringen. På hemkunskapen hände det att hon flippade ur totalt, och skrek, högt och gällt, åt en annan klasskompis "Kan du inte räkna din idiot!?!" när dennes muffins blev misslyckade. En annan gång skulle vi göra hamburgare.
"Blanda ner en matsked salt i köttfärsen."
?
Vi var 12 år, utan vidare matvett i skallen, och gjorde som hon sa. Ner med saltet, krydda, steka, klart, smaka. En utskällning väntade för oss alla. Att ALLA hamburgare smakade saltkar verkade inte bekomma henne, HON hade ju inte gjort fel...
En annan lustig filur var läraren i naturkunskap. "Hej mina små gullefjun!" sa han alltid när lektionen började. Spännande biologiexperiment (dissekering av hjärta och öga var bara för ballt i den åldern!) och underhållande lektioner bidrog till att lektionerna blev gymt intressanta.
Jag och S började också snacka om vilken typ av mat vi skulle ta med oss till en öde ö. Förrätt, varmrätt, efterrätt & dryck. Själv skulle min meny se ut som denna:
Förrätt: grillad chevréost på bruschetta, ovanpå en sallad toppad med en vinegrette.
Varmrätt: tortellini fylld med ricottaost.
Efterrätt: tiramisu.
Dryck: päroncider.
Vad skulle du ta med dig?
"Blanda ner en matsked salt i köttfärsen."
?
Vi var 12 år, utan vidare matvett i skallen, och gjorde som hon sa. Ner med saltet, krydda, steka, klart, smaka. En utskällning väntade för oss alla. Att ALLA hamburgare smakade saltkar verkade inte bekomma henne, HON hade ju inte gjort fel...
En annan lustig filur var läraren i naturkunskap. "Hej mina små gullefjun!" sa han alltid när lektionen började. Spännande biologiexperiment (dissekering av hjärta och öga var bara för ballt i den åldern!) och underhållande lektioner bidrog till att lektionerna blev gymt intressanta.
Jag och S började också snacka om vilken typ av mat vi skulle ta med oss till en öde ö. Förrätt, varmrätt, efterrätt & dryck. Själv skulle min meny se ut som denna:
Förrätt: grillad chevréost på bruschetta, ovanpå en sallad toppad med en vinegrette.
Varmrätt: tortellini fylld med ricottaost.
Efterrätt: tiramisu.
Dryck: päroncider.
Vad skulle du ta med dig?
Happy
Blev godkänd på sista tentan i moralfilosofi! Woop! Woop!
Midsommar
Har haft en mysig midsommarafton som spenderades på sjön i familjens motorbåt. God mat och trevligt sällskap, för att inte tala om perfekt väder! Kunde inte varit bättre, tackar vädergudarna :) Nästan så att det var lite väl varmt, brände mig på halva halsen, hakan och halva underarmarna. Snyggt... Idag känner jag mig desto segare, men vem gör inte det en dag som denna? ;)
Jobbet ringde tidigt imorse och frågade om jag kunde jobba. Behövde ingen lång betänketid innan jag svarade nej. Hela kroppen skrek "Nix, not today fellows!" Inte av lathet, utan av sjuklighet. Temp: 38,3. Är varm, svettas, slutar svettas. Blir varm, svettas, slutar svettas... Imorn däremot har jag inbokat 8-17, så då måste jag på ett eller annat sätt masa mig iväg. Hoppas att jag får alla bilärenden :)
Jobbet ringde tidigt imorse och frågade om jag kunde jobba. Behövde ingen lång betänketid innan jag svarade nej. Hela kroppen skrek "Nix, not today fellows!" Inte av lathet, utan av sjuklighet. Temp: 38,3. Är varm, svettas, slutar svettas. Blir varm, svettas, slutar svettas... Imorn däremot har jag inbokat 8-17, så då måste jag på ett eller annat sätt masa mig iväg. Hoppas att jag får alla bilärenden :)
Skitfeber
Jävla feber. Stick och brinn.
Nothing to do is everything to do
Är så fruktansvärt rastlös just nu. Skulle kunna åka till Ica Maxi och gå runt, bara för att göra NÅGONTING. Solen skiner, det är varmt, och här sitter jag. Blicken vandrar hela tiden ut mot fönstret och de solbelysta björkarna utanför. Kom ut din latmask! Men det finns två sidor av detta; problem 1 är inte att jag inte kan gå ut, utan att jag helt enkelt inte gör det. Att sitta i trädgårn med något läskande och läsa låter ju härligt och avkopplande, MEN (problem 2) avkoppling är precis vad jag har fått, i mängder, de senaste veckorna. Jag vill bort från denna lilla förort, håla, tillhåll. Men allting stannar just där, vid tanken. Busskortet har gått ut, pengarna på kontot tar slut så fort de kommer in, kompisarna jobbar, pappa jobbar och mamma är förkyld. Snyggt utgångsläge, Rebecca. Därför slutar det nog med att jag ändå sätter mig i solstolen med den där drinken och läser eller solar.
Kolik
Jag skrev ju igår att jag mådde så mycket bättre, tji fick jag för det. Efter middan gjorde sig magen hörd, ordentligt. Kramperna avlöste varandra allteftersom kvällen gick vidare, och slutade med en tur till toaletten. Har ju varit en del förstoppad sedan operationen, det ihop med en penicillinkur drog väl proppen ur badkaret. Blä.
Herr Feber har kommit tillbaka, även om den inte är så hög, drygt 38 gr. Zuck. Har tagit en titt i halsen idag, är röd och en tunn vit beläggning ligger över tonsillernas före detta plats.
Tittade på hela bröllopet igår, så söta de är Victoria och Daniel! Tårarna sprutade när de växlade ringar, och Victoria blev tjock på rösten och Daniel torkade en tår. Och vilket tal han höll Daniel sen vid middan, tummen upp! Tycker att Victorias klänning är jättefin med det breda bandet i midjan, det långa släpet och den söta lilla ärmen. Längtar till dagen jag gifter mig! :)
Herr Feber har kommit tillbaka, även om den inte är så hög, drygt 38 gr. Zuck. Har tagit en titt i halsen idag, är röd och en tunn vit beläggning ligger över tonsillernas före detta plats.
Tittade på hela bröllopet igår, så söta de är Victoria och Daniel! Tårarna sprutade när de växlade ringar, och Victoria blev tjock på rösten och Daniel torkade en tår. Och vilket tal han höll Daniel sen vid middan, tummen upp! Tycker att Victorias klänning är jättefin med det breda bandet i midjan, det långa släpet och den söta lilla ärmen. Längtar till dagen jag gifter mig! :)
Tentaresultat
Blev godkänd på vårdetiktentan!! Nu är det bara moralfilosofin kvar att vänta på...
Bröllopsmys
Igår var en trött dag, sov mest och käkade kall risgrynsgröt. Fick ner några svenska jordgubbar också, sved gjorde det men dem är ju så goda! Mums :)
Hade en idé om att ta bilen och sticka ut, var som helst, bara för att komma ut och göra någonting annat. "Ta tempen först" säger mamma. 38,4. VARFÖR???
Idag är första dagen som jag börjar känna mig normal igen. Herr Feber har tagit sitt pick och pack och dragit iväg, långt bort hoppas jag... Tittade igår kväll på festligheterna kring Victoria och Daniel, så fina dem är! Var nära att börja storböla när adolf-fredriks-ungarna ställde sig och sjöng för dem :) Troligtvis kommer jag idag att sitta hemma och följa bröllopet, har ingen större energi ännu att gå ut tror jag men vi får se. Är mest nyfiken att få se hur Victorias klänning ser ut!
På bättringsvägen
Idag när jag vaknade vid 9-tiden kände jag för första gången sedan innan operationen, att jag mådde... riktigt bra. Tänka sig :) åt fil och ett ägg till frukost, och senare på eftermiddan hängde jag med mamma till centrum. Väl där säckade jag ihop ganska rejält, blev trött av att gå typ 10 meter och kände mig som ett vrak. Hem, äta, duscha, vila, mår bättre nu.
Livet är underbart
Nja, inte riktigt. Dag 6 idag, mår som igår men med normal temperatur igen :) Har däremot tittat på en av mina absoluta favoritfilmer, som heter just "Livet är underbart".
Dag 5 - sällskap med penicillin
Så har vi kommit till dagen då man mår lite sämre, innnan det sedan blir bättre igen (sägs det iaf). Vaknade vid halv 5 imorse med värk av att svälja, värk av att inte svälja samt värk ut i öronen. Lyckades somna om och vaknade igen vid halv 7, då jag tog min kära voltaren och somnade om igen till 10. Magen kurrade, så begav mig ner till köket och hittade en banan och lite yoghurt, men det gick inget vidare. Mosade bananen, gick inte heller något vidare. Det slutade med att jag gick till frysen, tog fram GB:s big pack och slevade upp ett par kulor jordgubb/vaniljglass. Päronen har tagit sig en titt ner i halsen, tydligen är sårytan inte lika tjock, däremot är det rödare och mer ubrett än tidigare. Tempen ligger också idag på 38, så har börjat med kåvepenin.
Hittills tycker jag att vad det gäller smärtan har det gått över förväntan. Har läst om andra som också tagit bort sina tonsiller, och de hade rent ut sagt ett helvete. Visst har det gjort ont också för mig, men inte ohanterligt ont. *Ta i trä, ta i trä* It´s not over yet.
Hittills tycker jag att vad det gäller smärtan har det gått över förväntan. Har läst om andra som också tagit bort sina tonsiller, och de hade rent ut sagt ett helvete. Visst har det gjort ont också för mig, men inte ohanterligt ont. *Ta i trä, ta i trä* It´s not over yet.
Dag 4
Sovit till typ halv 11 idag. Ingen större förändring sedan tidigare, förutom en temp på 38 som inte ska lägga sig där 3 dagar efter op. Fy fy! Så det blev en tur till hals-doktorn som skrev ut antibiotika som ska tas imorgon om febern inte har gått ner tills dess. Annars svullen, halvjobbigt att prata och en gråvit beläggning på sårytorna som snart ramlar av.
Lunchen idag bestod av potatis och fisk som blivit mosad och utblandad med sås. Suck, börjar bli trött på det här nu. Vill kunna sova normalt, utan att behöva palla upp huvudändan med kuddar, slippa ta stolpiller och framförallt; kunna äta riktig mat. ÅÅh, köttbullar med brunsås, potatis och lingonsylt, va gott det skulle vara!
Dag 3
Har sovit gott inatt, förutom ett par gånger då citodonet kallade. Är annars ganska trött idag, vaknade vid 11-tiden och var nere i köket och drack ett glas saftsoppa, men blev alldeles andfådd efter att ha gått uppför trappen tillbaka till min säng. Har känt mig lite illamående, troligtivis p.g.a. att jag under gårdagen ätit/druckit för mycket sött (coca-cola, saftsoppa, nyponsoppa), så ligger nu i min säng och försöker vila. Försöker hålla igen med citodonet och har istället börjat med voltaren stolpiller.
Tittat i halsen har jag inte vågat än, men pappa säger att det ser "fin-fint" ut, svullet men med en grå beläggning som betyder att det håller på att läka. Lunch/middag kommer idag bestå av krossade skorpor utblandat med mjölk, yummie! Kanske en mosad banan till efterrätt?
Tittat i halsen har jag inte vågat än, men pappa säger att det ser "fin-fint" ut, svullet men med en grå beläggning som betyder att det håller på att läka. Lunch/middag kommer idag bestå av krossade skorpor utblandat med mjölk, yummie! Kanske en mosad banan till efterrätt?
OP dag 1 & 2
Tonsillectomin bara måste dokumenteras, så här följer historien från gårdagen samt idag.
Kom till vårdavdelning vid 9.30 då jag blev visad till ett eget rum med säng och tv (och stor skön morgonrock med tofflor som jag fick behålla :D). Bytte om och träffade narkosläkare, kirurg och syrra. Härligt gäng det där, det märks att de jobbar med människor i nervösa tillstånd. Ganska strax därefter var det dags att vandra till operationssalen. Fick en mössa till håret och fick lägga mig på britsen. Operationssköterskorna var riktigt pratglada av sig; "Jahaaa, så du också blir syrra? Va kul! Vad vill du pyssla med då, då? Ambulans? Jamen det är nog roligt!"
Efter att blivit omstoppad med sköna handdukar och täcke, togs blodtryck och nål sattes. Därefter gavs en dos smärtstillande preoperativt. Hur liten den dosen var vet jag inte, men det hade lika gärna kunnat var en hel flaska vin + ett antal tequilashots. Oh jösses, somnade redan innan sömnmedel hade givits. Sov sedan mycket gott, och vaknade på uppvaket av att någon sa "såja, nu vaknar hon". Vafan??? Vem väckte mig!!?? Att vakna ur narkosen var faktiskt bland det jobbigaste, Sååå trött, ggonen gick knappt att öppna. Uppfattade dock att min kära mamma satt bredvid sängkanten. Prata gick inget vidare det heller, tungan var typ förlamad, "kissa" blev till "hi...a". Efter att fått en påse glukos i dropp rann det ju till ganska rejält, tre snurriga vändor blev det till toaletten.
Smärtan var hyffsat hanterbar, förutom den konstiga känslan av slemproppar (troligtvis blodkoagel på de f.d. tonsillernas plats).
Fick åka hem vid 15-tiden, efter stora förmaningar om att försöka dricka mycket (jovisst, försök själv när det svider och bränner så fort vätska kommer i kontakt med sårytorna) slickandes på en piggelin som en av syrrorna gav mig. Vet att ingen ur personalen läser min blogg, men vill ändå i ett stilla sinne tacka dem för den goda omvårdnaden. Tänk om all vårdpersonal hade samma sinne för empati.
Väl hemma fick jag med stor möda i mig ännu ett par piggelin och började med smärtstillande brustabletter. Gjorde så ont att jag grät varje gång tabletterna skulle ner, men annars skulle jag ju ha ont hela tiden. En liten blödning noterades också. Låg och vilade när mamma upptäckte blod i munnen. Upp och spotta i handfatet som fick sig en ny design... Blöda kan man göra, desto värre vore det om jag "kräktes" blod.
Idag är det dag två, och känner mig piggare än igår. Har dock fortfarande ont, såklart, men käkar citodon var fjärde timme så det funkar helt ok. Tack och lov har jag sovit riktigt gott inatt, förutom de gånger jag gick upp och tog smärtstillande. Har sen jag vaknade vid 11-tiden lyckats få i mig ett halvt glas cocacola, yay! Resten av dagen kommer nog bli sittandes i tv-soffan med tidningar och kanske en film.
Kom till vårdavdelning vid 9.30 då jag blev visad till ett eget rum med säng och tv (och stor skön morgonrock med tofflor som jag fick behålla :D). Bytte om och träffade narkosläkare, kirurg och syrra. Härligt gäng det där, det märks att de jobbar med människor i nervösa tillstånd. Ganska strax därefter var det dags att vandra till operationssalen. Fick en mössa till håret och fick lägga mig på britsen. Operationssköterskorna var riktigt pratglada av sig; "Jahaaa, så du också blir syrra? Va kul! Vad vill du pyssla med då, då? Ambulans? Jamen det är nog roligt!"
Efter att blivit omstoppad med sköna handdukar och täcke, togs blodtryck och nål sattes. Därefter gavs en dos smärtstillande preoperativt. Hur liten den dosen var vet jag inte, men det hade lika gärna kunnat var en hel flaska vin + ett antal tequilashots. Oh jösses, somnade redan innan sömnmedel hade givits. Sov sedan mycket gott, och vaknade på uppvaket av att någon sa "såja, nu vaknar hon". Vafan??? Vem väckte mig!!?? Att vakna ur narkosen var faktiskt bland det jobbigaste, Sååå trött, ggonen gick knappt att öppna. Uppfattade dock att min kära mamma satt bredvid sängkanten. Prata gick inget vidare det heller, tungan var typ förlamad, "kissa" blev till "hi...a". Efter att fått en påse glukos i dropp rann det ju till ganska rejält, tre snurriga vändor blev det till toaletten.
Smärtan var hyffsat hanterbar, förutom den konstiga känslan av slemproppar (troligtvis blodkoagel på de f.d. tonsillernas plats).
Fick åka hem vid 15-tiden, efter stora förmaningar om att försöka dricka mycket (jovisst, försök själv när det svider och bränner så fort vätska kommer i kontakt med sårytorna) slickandes på en piggelin som en av syrrorna gav mig. Vet att ingen ur personalen läser min blogg, men vill ändå i ett stilla sinne tacka dem för den goda omvårdnaden. Tänk om all vårdpersonal hade samma sinne för empati.
Väl hemma fick jag med stor möda i mig ännu ett par piggelin och började med smärtstillande brustabletter. Gjorde så ont att jag grät varje gång tabletterna skulle ner, men annars skulle jag ju ha ont hela tiden. En liten blödning noterades också. Låg och vilade när mamma upptäckte blod i munnen. Upp och spotta i handfatet som fick sig en ny design... Blöda kan man göra, desto värre vore det om jag "kräktes" blod.
Idag är det dag två, och känner mig piggare än igår. Har dock fortfarande ont, såklart, men käkar citodon var fjärde timme så det funkar helt ok. Tack och lov har jag sovit riktigt gott inatt, förutom de gånger jag gick upp och tog smärtstillande. Har sen jag vaknade vid 11-tiden lyckats få i mig ett halvt glas cocacola, yay! Resten av dagen kommer nog bli sittandes i tv-soffan med tidningar och kanske en film.
The end of T1
Första terminen som sjuksköterskestudent har gått otroligt fort. Vårdvetenskap, anatomi, psykologi, sociologi, vårdetik och livsåskådning är ämnen som har tentats av. Min aktuella status är just nu ganska låg, sliten och trött med huvudvärk. Men blir glad och stolt när jag tänker tillbaka på tiden som har gått, det har ju faktiskt gått en HEL termin! :D
Terminens mest:
- Roliga: öva blodtryck och puls, HLR.
- Svåra: impulsen i en retledningscell. Depolarisation, repolarisation, platå.... zzzz......
- Tråkiga: föreläsningarna i moralfilosofi. Att prata med samma entoniga stämma i tre timmar funkar inte. Kurslitteraturen blev räddningen.
- Onödiga: omtentan i anatomi. Verkligen, verkligen onödigt. *shame on you!*
- Aha-moment: hur impulsöverföring sker mellan synapser.
- Överraskning: hopp-in-föreläsaren i moralfilosofi. Vilken kontrast mot the regular.
- Störiga: Stiltje i grupparbetet. Känna pressen att behöva ta ansvar för någon annan som inte klarar av sin del.
- Pulspåslag: trapporna mellan pendeln och skolan. Sammanlagt 9 st.
- Förvånade: när sista hemtentan gick grymt mycket snabbare än vad vi hade räknat med.
- Nervösa: första tentautlämningen, spaghetti i ben och armar. Aldrig har jag gjort en fulare signering, "Hej jag heter Rebecca är 6 år och har precis lärt mig skriva."
- Sorgliga: när klasskompisen börjar gråta på PBL´n p.g.a. svåra hemförhållanden.
- Mysiga: sitta på skolans balkong i strålande sol med en kopp kaffe i handen och blicka ut över stan.
- Vackra: utsikten från skolan kan man inte klaga på direkt.
- Smarriga: bakelserna på vännens konditori. Mmmm!
- Problematiska: sökandet efter pluggmotivation när den är som bortblåst.
- Annorlunda inspark: som inte var någon inspark. Tipsrunda och namnlekar, skärpning tack.
Ett tips till mig själv (och alla andra studenter) inför kommande termin(er):
1. Söla inte. Gör det du ska, basta.
2. Bryt inte ihop om det inte går som du vill, det händer alla.
3. Köp det mesta av kurslitteraturen, om inte lärarna säger något annat. Att behöva beställa hem böckerna med expressfart i sista stund är icke att rekommendera.
4. Plugga inte hela tiden. Avkoppling och belöning är viktigt.
5. Jämför inte tentaresultat med någon annan, och framförallt; börja inte snacka om salstentan när ni ses dagen efter. Att höra att någon annan skrev något "jättebra" som man själv inte gjorde, är ganska så jobbigt.
Avkoppling
Tentan gick helt ok, vissa frågor var jag inte beredd på men jag tror att jag lyckades få till ett hyffsat svar ändå. Nu kan jag i princip bara koppla av under de sista skoldagar som är kvar. Har två seminarier, men de verkar inte som någon big deal. Stressen inför tentan har däremot tagit ut sin rätt. Har lite småont i halsen och är lite svullen, inte så att jag är förkyld eller så, men om den rackarns halsen får för sig att bli förkyld på riktigt innan fredag...
För övrigt kommer dagen att spenderas hemma. Har längtat efter att bara vara och slippa göra någonting. Inget plugg, ingen stress. Härligt. Ska ta en kopp kaffe (mamma har köpt en lattevisp som skummar mjölken och värmer upp den, så att man får en sån där "riktig" latte som på café) och leta upp den där boken jag tänkt läsa. Låter klyschigt, men är precis vad jag behöver just nu.
För övrigt kommer dagen att spenderas hemma. Har längtat efter att bara vara och slippa göra någonting. Inget plugg, ingen stress. Härligt. Ska ta en kopp kaffe (mamma har köpt en lattevisp som skummar mjölken och värmer upp den, så att man får en sån där "riktig" latte som på café) och leta upp den där boken jag tänkt läsa. Låter klyschigt, men är precis vad jag behöver just nu.
This is it
Jahapp. Då var det dags då. Tenta imorn. Har läst nästan allt, vissa saker har jag varit tvungen att bortprioritera, hoppas att jag inte får skit för det imorn.
Om någon nu frågar mig vad moral är, vad kontraktsteorin innebär eller kriterierna för en autonom person blir svaret i princip... va? Är helt tom i huvudet, vilket känns ganska creepy. Å andra sidan brukar det vara så, sen när jag väl sitter där hoppar det upp idéer som aldrig trodde att jag skulle minnas.
Nä, ska väl ta och försöka sova kanske, så går tiden lite fortare. Kommer säkerligen kika ner i tenta-anteckningarna också. God natt.
Om någon nu frågar mig vad moral är, vad kontraktsteorin innebär eller kriterierna för en autonom person blir svaret i princip... va? Är helt tom i huvudet, vilket känns ganska creepy. Å andra sidan brukar det vara så, sen när jag väl sitter där hoppar det upp idéer som aldrig trodde att jag skulle minnas.
Nä, ska väl ta och försöka sova kanske, så går tiden lite fortare. Kommer säkerligen kika ner i tenta-anteckningarna också. God natt.
Trött men påläst
Så, nu känner jag mig som den vanliga Rebecca igen. Nästan iallafall... Förra veckan slutade med ett totalt psykbryt. Tappade fullständigt tron på att det här skulle gå. Började storböla och kunde inte sluta, fräste åt alla i min närhet, hade ingen koll på vad det är jag läser, ville bara gå och gräva ner mig någonstans. Nu, efter att ha tillbringat hela helgen med att läsa allt och skriva ner det viktiga, är jag något trött men har äntligen fattat. Och börjat tycka att det är kul.
Till provet på lördag ska vi ha lärt oss om vårdetik och moralfilosofiska teorier. Enligt utilitarismen t.ex, borde jag nu i denna stund inte sitta och skriva "värdelösa" anteckningar för mig själv, utan skänka pengar till fattiga barn i Indien. En etisk egoist skulle däremot säga nej, strunta i dem och bry dig bara om dig själv. Börjar du "ta hand om" andra människor kommer du schabbla till allting, människan vet bäst själv vad han/hon behöver.
Och inom vårdetiken funderar man över vad som menas med autonomi, varför den ska respekteras och vad som skiljer ett yrke från en profession. Intressant är det, men jag blir mörkädd när jag tänker på hur mycket jag ska banka in i skallen. 12 sidor på datorn. Är detta normalt?
Till provet på lördag ska vi ha lärt oss om vårdetik och moralfilosofiska teorier. Enligt utilitarismen t.ex, borde jag nu i denna stund inte sitta och skriva "värdelösa" anteckningar för mig själv, utan skänka pengar till fattiga barn i Indien. En etisk egoist skulle däremot säga nej, strunta i dem och bry dig bara om dig själv. Börjar du "ta hand om" andra människor kommer du schabbla till allting, människan vet bäst själv vad han/hon behöver.
Och inom vårdetiken funderar man över vad som menas med autonomi, varför den ska respekteras och vad som skiljer ett yrke från en profession. Intressant är det, men jag blir mörkädd när jag tänker på hur mycket jag ska banka in i skallen. 12 sidor på datorn. Är detta normalt?
