Publicerad 2010-07-25 18:29:04 i Allmänt,
Då så, då var man tillbaka i the real life. Under de senaste veckorna har jag levt utan tv och internet, och mobilen har jag låtit vila så när som på ett par sms. Skönt, det känns ibland som att alla elektronikprylar invarderar mitt liv och tar över. Mina aktiviteter har istället bestått i att besöka Köpenhamn (VARFÖR har jag aldrig varit där tidigare?), läsa goa böcker (är fastklistrad vid Mari Ljungstedts deckare som värsta groupien vid Håkan Hellström) och äta gott.
Idag är det söndag. Vädret är inget att hurra för, men gick ändå en timmes-promenad och käkade falafel med bulgur till lunch, gotti gott. Jag har också satt igång med det obligatoriska pluggandet inför omtentan i augusti. EKG, truncus pulmonalis och hjärtcykeln är en del av den hög med anteckningar som jag har pluggat hittills. Nu väntar kärlens uppbyggnad. Kom och ta mig någon annanstans! Kärlens uppbyggnad? Måste vara bland det mest ointressanta i hela läroboken...
Ha! En intressant notering; tittade just ut genom fönstret och såg att grannens ekar är röda, löven dvs.
Sådär riktigt höst-röd-orange som de bara blir i typ oktober. Hilarious.
Publicerad 2010-07-10 10:56:52 i Allmänt,
Nu väntar ett uppehåll här på bloggen, kommer inte att skriva under ett par veckor framöver. Här ska solas, badas, solas, slappa, käka massa glass, shoppa lite och läsa goa böcker. Ses!
Publicerad 2010-07-08 19:59:03 i Hälsa,
I april erbjöds jag och mina klasskompisar att få vaccinera oss mot tbc, eftersom vi har valt ett yrke inom vården. Erbjudandet mottogs med tacksamhet, tbc är inget jag vill uppleva. Hur som helst, sköterskan stack mig i i vecket mellan överarm och bål, strax ovanför armhålan. "Om ett par veckor kommer det att bildas ett vätskande sår, som efter ytterliggare några veckor har läkt och bildat ett litet ärr." Därav syftet med att sticka på det valda stället, ärret syns inte så mycket. Mitt sår bildades aldrig. Istället fick jag en bula under huden. Nice! tänkte jag, skönt att slippa massa äckligt var. Detta var alltså för tre månader sedan, vilket har gjort att jag har vant mig vid min bula. Bulan har blivit en accepterad - men ful - del av min kropp och jag såg inte längre några problem med den.
Idag såg jag till min fasa, att Bulan har fått sällskap av Varblåsan. Tillsammans kommer de under ett par veckor framöver att... ja, detaljerna förstår väl vem som helst. Usch och fy. Tusan också.
Publicerad 2010-07-04 12:49:21 i Allmänt,
Jag hade en plan. En plan som var så simpel att tanken på att den skulle kunna gå i kras, liksom inte fanns. Den gäller Honom, C. Vi sågs en gång, blickar utbyttes och min hjärna fällde genast upp tentaklerna. Han är söt. Han pratar, mycket. Med mig. Men något djupare snack hann vi inte med. Jag visste inte vad han heter, var han bor eller vad han jobbar med, ingeniting. Plötsligt hade han sökt upp mig på facebook och frågade om vi skulle ta en fika. Fika blev det + ett antal träffar till. "Mysig kille det där" tänkte jag. Om intresset fanns hos honom låg det ingen tvekan i, det gav hans sms bevis på.
Hur som helst, skolan tog upp ofantligt mycket tid så min plan gick ut på att när sommaren är här, då. Då kommer vi ju hinna ses när som helst! Det som har krossat min så simpla plan är att C verkar ha flytt från jorden. Vi sågs för en månad sen, såg en film med min hand som kröp in i hans. Mysigt, jättetrevligt. Toppenbra. Sen dess har jag skickat honom tre sms varav han svarade på nr 2. Han hade inte svarat på nr 1 eftersom han haft så mycket att göra.
Att C har mycket att göra var en tanke som inte riktigt slog mig då jag skapade min plan. Visst, han jobbar en del men problemet har ju varit att jag inte har kunnat ses p.g.a skolan. Därför är jag nu en aning förvirrad, vilket snart kommer att övergå i besvikelse om han inte pallrar iväg ens ett sms. "Hej, jag har haft fullt upp, men vill gärna träffa dig framöver. Hör av mig när läget är bättre." Är det så svårt? Eller är killar helt enkelt värdelösa på att ta sig tid? Det handlar väl om att prioritera, eller? Jag har bestämt mig för att inte kontakta honom mer, det är upp till honom nu. Men det är otroligt svårt att låta mobilen eller facebook vara ifred. Ett enda litet meddelande till, så kanske han svarar? Nej. Känns desperat. Skärp dig nu, var stark.
Publicerad 2010-07-02 12:59:09 i Allmänt,
Gårdagen spenderades med S. Käkade piggelin och snackade minnen från tiden i grundskolan, vilka tider haha! Bland annat hade vi i högstadiet en lärare i hemkunskap/syslöjd, som favoriserade klasskompisen M. "Min lilla höna" blev M:s smeknamn av den Psykotiska Surkärringen. På hemkunskapen hände det att hon flippade ur totalt, och skrek, högt och gällt, åt en annan klasskompis "Kan du inte räkna din idiot!?!" när dennes muffins blev misslyckade. En annan gång skulle vi göra hamburgare.
"Blanda ner en matsked salt i köttfärsen."
?
Vi var 12 år, utan vidare matvett i skallen, och gjorde som hon sa. Ner med saltet, krydda, steka, klart, smaka. En utskällning väntade för oss alla. Att ALLA hamburgare smakade saltkar verkade inte bekomma henne, HON hade ju inte gjort fel...
En annan lustig filur var läraren i naturkunskap. "Hej mina små gullefjun!" sa han alltid när lektionen började. Spännande biologiexperiment (dissekering av hjärta och öga var bara för ballt i den åldern!) och underhållande lektioner bidrog till att lektionerna blev gymt intressanta.
Jag och S började också snacka om vilken typ av mat vi skulle ta med oss till en öde ö. Förrätt, varmrätt, efterrätt & dryck. Själv skulle min meny se ut som denna:
Förrätt: grillad chevréost på bruschetta, ovanpå en sallad toppad med en vinegrette.
Varmrätt: tortellini fylld med ricottaost.
Efterrätt: tiramisu.
Dryck: päroncider.
Vad skulle du ta med dig?
