Ibland måste man gå den hårda vägen för att nå sitt mål
Senaste månaden har inte varit den mest lustfyllda sedan jag för snart tre år sedan började plugget igen. Att skriva kandidatuppsats kan ske smidigt och smärtfritt, eller dess motsats. För oss gick det 1) fint som smör, följt av 2) dra-mig-baklänges-mardrömmen-besannad-bedömning, följt av 3) nej vi tar tillbaka det sista. 35 sidor hackades och strimlades i småbitar för att sedan kastas in i elden. Plötsligt löste det sig och likt två centrifugerade ekorrar pustade vi ut.
De sista veckorna innan examen känns helt okey. En uppsats om 1500 ord istället för 10 000 var ganska överkomligt. Kännde mig bara något dränerad på mitt ordförråd, som att det försvann någonstans på vägen mot de där 10 000. Därutöver har vi en hemtenta som skrivits i grupp, och ett par seminarier efter nyår. Sen: adjö!
De sista veckorna innan examen känns helt okey. En uppsats om 1500 ord istället för 10 000 var ganska överkomligt. Kännde mig bara något dränerad på mitt ordförråd, som att det försvann någonstans på vägen mot de där 10 000. Därutöver har vi en hemtenta som skrivits i grupp, och ett par seminarier efter nyår. Sen: adjö!
Jullovet har dragit igång, det sista jullovet på mycket länge. Jag kommer jobba lite då och då, men ska passa på och vila upp mig lite också. I februari börjar jag på en ny arbetsplats :)
