Sjuksköterskestudent

- Blodprover
- In/utskrivning
- Dragning av bukdrän
- Läkemedel, läkemedel, läkemedel.... en hel del diuretika.
- Tolkning av ekg
- Kontroll av tryckförband i ljumske
- Kontroll av vitalparametrar
- Omläggning piccline
- Uppdatera omvårdnadsstatus

Var befinner jag mig? ;)

... varvas tempot mellan soft promenadgång och illrande språng. Ibland med en blodgas i högsta hugg, ibland utan någonting i högsta hugg. Variationen tilltalar mig, och mellan artikelsök och c-uppsats-författande drömmer jag mig bort några år framåt. Till sjukhuspyjamas (möjligtvis en senare helblå variant med muddar) följt av grönställ dekorerat med neongula lappar. Visioner skapas som bäst när du befinner dig i din dröm-miljö.

En månad senare råder följande status:
- ALLA ska föda barn i sommar (män ej inkluderade).
- Fråge-bombningarna av de nyblivna föräldrarna utgör cirkus 80% av arbetet på BB. Efter de första två skakiga veckorna då mina svar mestadels utgjordes av ett mantra likt "Jag ska höra med barnmorskan" har jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med kunskaper för att kunna bryta mina invanda ramsa.
- Ingen dag är den andra lik. En hel timmes lunch ena dagen. Andra dagen lunch på stående fot med händer utbytta till skyfflar för att på bästa effektiva sätt föda min vrålande magsäck.
- Jag har kul. Är ypperligt förtjust i teamarbetet och att aldrig veta vad som väntar när jag kliver in genom dörrarna.

Jag är så häääääär trött: (fläker ut armarna så att axlarna nästan går ur led). Puh. Dag 1: massamassamassa information. Dag 2: massamassamassamassa information. Dag 3: utbildning. MÄNGDER av information.

Idag hade jag mina första förlossningar. Det gick bra, vilka kvinnor! Vilken styrka, vilket fokus, helt magiskt. Och vilka pappor, icke ska de underskattas för stödet de ger sin partner.

I (mina) undersköterskans arbetsuppgifter ingår allt från att städa rummet när familjen har lämnat kliniken, till att fråga om de önskar något att dricka, ta blodprov, göra rent instrument, springa med prover till kemlab, ta blodtryck och puls på kvinnan, assistera barnmorskan och duka upp förlossningsvagnen inför förlossningen (innehållandes suturset, avnavlingsset, handdukar, uppdragningskanyl och spruta).
I övrigt trivs jag, miljön och atmosfären är himla bra och chefen verkar hur bra som helst. Det blir en trevlig sommar!

Idag började den sista kursen för denna termin. Dagen började med introföreläsning 30 minuter, därefter hade vi första föreläsningen om vetenskapsteori och vetenskaplig metod. Det handlade om vad en vetenskapsteori är, hur olika vetenskaper arbetar och hur de ska granskas. Vi fick också lära oss vad en hypotetisk deduktiv metod är. Det är att ställa upp en hypotes med logiskt testbar konsekvens som testas, i syfte att få ny kunskap. Det ni...

Nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra. Har lyckats få tag i lite kurslitteratur, så ska nog bläddra lite i den. Sen vid 17-tiden blir det terror - cirkelträning med Jessica. Hej hå, kämpa på!

Igår jobbade jag på hemtjänsten 8-17. Mycket har hänt sedan jag gick av mitt vikariat i januari. Kunder har dött, flyttat, blivit sämre, blivit bättre. Som jag anade var det annars en lugn dag, och ja - jag fick många bilärenden :P En kollega däremot är nu medlem av jobbets egna "varför-har-jag-körkort"-grupp; hon backade med den ena hemtjänst-bilen in i en liten lastbil. Lastbilen klarade sig utan en skråma, medan vår bil fick hela bakrutan krossad. Tejp och plast pryder nu denna stackars misshandlade sak. Själv har jag backat in i en kunds dotters bil (!), så att hennes och vår ena sidospegel pajade och ett gäng repor uppstod på förar/passagerar-dörren. Vad är det som är så svårt med att just backa?

Något som slår mig ibland när jag jobbar är hur otacksamma vissa är när vi gör vårt bästa för att göra ett bra jobb, medan andra tackar för självklara saker. Vi hade en kund i vintras som vi hjälpte under en kortare period då han hade en bruten lårbenshals. Trots smärtan och det faktum att han var tvungen att be någon annan om hjälp med i stort sett allt, var han alltid lika glad när vi kom. Aldrig en sur min, utan hela tiden beröm till oss i hemtjänsten och hur tacksam han var.
En annan av våra kunder är en äldre herre som är i princip är helt självgående. Vi bäddar, diskar och hjälper till med dusch. Denna herre, som är så gammal men ändå så vital och livskraftig, blir förargad över minsta lilla "misstag". Byter vi inte soppåse (trots att den inte ens är halvfull) är man oduglig. Glömmer jag göra kaffe (vilket gubben kan själv!) får man höra senare via en kollega att "Hon kan ju ingenting" (skitnsack om ens egna kollegor hör mer till regel än undantag). Kommer jag dessutom från Afrika får jag heta "svartskalle". Whatever, ensamheten kanske är en anledning till denna agressivitet?