Sjuksköterskestudent

Idag åkte jag in till skolan vid 9-tiden och lämnade in hemtentan. Innan jag drog iväg fick jag för mig att jag skulle locka håret, vilket jag också gjorde. Sen på med lite hårsprej, klart! Och så ut i blåsten... märkte då att ett par puffar hårsprej inte räcker på långa vägar om lockarna ska hållas på plats. Väl framme i skolan var håret lika rakt som vanligt. Nästa gång ska jag ha i ett gäng mousse och be om mildare väder.

Förmiddagen innehöll introduktionsföreläsning om VFU och föreläsning om omvårdnadshandledning. Efter lunch skulle vi haft en föreläsning i vårdhygien, men föreläsaren dök aldrig upp. Istället uppmanades vi att titta på åhörarkopiorna som har lagts ut på skolans intranät + Socialstyrelsens föreskrifter om vårdhygien.

Inför praktiken har jag läst på lite om kommunikation med äldre och personer som befinner sig i kris, ett ämne som intresserar mig mycket. En föreläsare berättade för ett par veckor sedan hur han genom att använda sig av en samtalsteknik, lyckades få en person att välja att leva istället för att dö p.g.a. en jobbig men behandlinsgbar diagnos. Tänk att ett samtal på 20 minuter kan leda till en sådan helomvändning (anhöriga, läkare, psykologer, sjuksköterskor hade försökt flera gånger men utan att lyckas)! Sedan den föreläsningen har jag i jobbet på hemtjänsten funderat över hur jag ska bete mig när jag samtalar med någon som inte mår bra. Hur kan jag motivera personen till att förändra sina val och värderingar, så att hans/hennes liv får en mening? Det är svårt, bland det absolut svåraste tror jag i jobbet som sjuksköterska.