Lugnet före stormen
Fredagens kvällspass gav mig en hel del, både överraskningar och övningar i omställning och att mer eget ansvar. När jag gick på mitt pass var det bara 4 inneliggande patienter i min korridor. Två till var på ingång från akuten, men det var fortfarande extremt få patienter. Hela personalstyrkan målade upp en bild av att kvällen skulle bli den lugnaste på mycket länge. Icke!
Den ena inkommande patienten hade en cervikal vänstersidig höftfraktur samt radialis-ulnafraktur på vänster arm. Mycket smärtpåverkad och smärtkänslig, vilket gjorde det tufft att vända och förflytta patienten vid dusch och klädbyte då patienten skrek så att jag trodde hjärtat skulle hoppa ur. Under resten av kvällen gjordes regelbundna MEWS och preoperativa förberedelser.
Den andra patienten, som var alkoholpåverkad och beredd att när som helst knata hem, hade en avsliten patellarsena på höger ben samt högersidig axelluxation som reponerades på akuten. Patienten var mycket irriterad, vilket jag förstod när jag pratade med honom/henne var ett uttryck för oro, rädsla och trötthet. Förtroendet för vården var noll p.g.a tidigare dåliga erfarenheter, och patienen var rädd för vad som skulle hända med benet. Ett tag blev det ganska dramatiskt när personalen skulle hjälpa patienten till toaletten och patienten tuppade av på toalettstolen. Benet blödde kopiöst trots bandage som liknade gips, och patienten var blek, höll på att kräkas och samtidigt glida ur stolen. Alla i personalen hjälptes åt, och till slut hade vi fått tillbaka patienten till sängen som tippades med huvudändan ner och dropp kopplades. Puh.
Trots att antalet patienter fortfarande var få var vi fullt sysselsatta resten av kvällen. Men jag ska absolut inte klaga, det var ett mycket lärorikt och spännande pass som gjorde att jag växte en hel del. Slutade dagen strax efter kl 21 med att ge rapport till nattpersonalen. Nu väntar jag på nästa pass som är på tisdag!
Och som ni vet så är patientfallen omskrivna för att inte bryta mot sekretess, men fortfarande författade så att de ger en reell bild av verkligheten.
